Lägg hellre ned socialförsäkringssystemet än att ta bort människors värde.

Under annalkandet av den finanskris som i dag är ett faktum, medan människor tvingats kämpa för att få livet att gå ihop när de inte fått sina sjukförsäkringspengar på grund av krångel i samband med Försäkringskassans datasystembyte och när man skär i funktionshindrades liv genom att dra ned på deras personliga assistans väljer Försäkringskassan, myndigheten som ansvarar för vår obligatoriska sjukförsäkring, att spendera 15 miljoner på en reklamkampanj med budskapet ”Vi skiljer fakta från åsikter”.

En kvinnoröst säger ”Nu har reglerna i sjukförsäkringen ändrats” medan tidningsrubriken ”Sverige får en ny sjukförsäkring” syns i rutan. Okej, än så länge uppfattar jag bara ren information. Men i nästa bild säger rösten ”En del tycker att det blivit sämre nu” medan texten ”Låt sjuka vara sjuka” visas. Nästa text är ”Tillsammans kan vi få den sjuke på fötter”. Till den säger rösten ”Andra att det blivit bättre”. Sedan fortsätter rösten utan text ”Men vad gäller egentligen? Vad innebär förändringarna för dig?” Avslutet är en kör mellan röst och text: ”Vi skiljer fakta från åsikter”.

Efter reklaminslaget känns det inte alls som att jag bara blivit informerad om fakta som på ”Anslagstavlan” på SVT. Inte alls! Faktainnehållet, att sjukförsäkringsreglerna ändrats drunknar i en massa budskap och åsikter som Försäkringskassan överöser mig med. De som tycker att tiderna blivit sämre känns negativa. De tycker att man ska lämna de sjukskrivna i fred och kanske inte granska alltför mycket. Att tycka att Försäkringskassan gör ett bättre jobb nu är förenat med optimism. Alla kan och ska botas. Reklamen är motsägelsefull. Om försäkringskassan bara höll sig till fakta skulle de strunta i tyckanden. Egna och andras. Men de lägger stora pengar, våra pengar på en reklamkampanj om tyckanden. Syftet med reklam är att påverka. ”Vi skiljer fakta från åsikter.” Knappast. För många åsikter i förhållande till faktamängden här!

Hur ser det ut i verkligheten? Självklart ska man hjälpa människor att komma på fötter. De som kan komma på fötter. Men vägen tillbaka kan vara olika lång för olika individer. Alla kan inte botas. Att acceptera den realiteten och låta sjuka, obotliga eller ej, leva anständiga liv ändå är att bry sig. Bedragare som utnyttjar socialförsäkringssystemet måste avslöjas men inte på de verkligt sjukas bekostnad. Om vi blir så nitiska i vår spariver att vi offrar respekten för människovärdet är det lika bra att lägga ned hela socialförsäkringssystemet.

Vi tycks gå omkring och tro att sjukdom och funktionshinder inte drabbar oss. Att de som drabbas tillhör en mer misslyckad och sämre kategori människor. Att det finns något som skiljer ”oss” från ”dem”. Men sannolikheten att du eller jag drabbas någon gång i livet är hög. Det är nästan ofrånkomligt. ”Plötsligt händer det.” När vi minst anar. Vill du då, just när du är som svagast, mest sårbar och i behov av hjälp och omtanke behöva kämpa för att bevisa din oskuld, att du inte är en bedragande snyltare? Att du också en gång tillhörde de friska, dugliga som gjorde rätt för sig innan du råkade ut för något och plötsligt hamnade på ”de andras” tillsammans med dem vars existensberättigande du en gång ifrågasatte?