Vuxenpoäng och finanskris

Under den finansiella krisen på 90-talet var jag på väg in i tonåren. Vuxenvärlden pratade räntor, bolån, aktiemarknad, bankkrascher, börsen och krisande bostadsrättsföreningar. Allt styrdes av en för mig ohejdat diffus aktör kallad ”marknaden”. Den barnsliga beundran som jag känt inför mina coola äldre systrar och deras pojkvänner och polare övergick i total besvikelse när de plötsligt framstod som dammiga dinosaurier, äldre än vår gemensamma mamma när de satt där och spottade ur sig finansvokabulärer. Nu är jag i ungefär den ålder som de var och nästa finanskris utspelar sig. Och precis som de har jag och mina vänner blivit en dammiga dinosaurier som håller koll på styrräntor, analyser och konkurser. Är det bra eller dåligt? Vet inte. Men tydligen blir man sådan när man blir vuxen.