Om den rasande ta-i-hand-debatten

Visst har ”Halal-tv”-tjejerna full rätt att vägra ta i hand när de hälsar. Liksom alla andra. Till exempel personer med grav bacillskräck. Men ta-i-hand-vägrarna får finna sig i att vi andra, som artigt sträcker fram våra händer för att hälsa känner oss förolämpade, avvisade och sårade där vi står med våra framsträckta händer och undrar vad det är för fel på oss. Om vi luktar illa, är motbjudande fula eller bara gör ett så korkat intryck att vi inte ens är värda att hälsas på genom ett vanligt handslag. Ta-i-hand-vägrarna får också acceptera att vi kommer att betrakta dem som ganska ohyfsade, kanske en aning stolliga typer när vi förstår att det inte är hos oss handskakare felet ligger utan att ta-i-hand-vägrarna har egna för oss mer eller mindre outgrundliga motiv till att inte fatta våra händer. Men det är fortfarande upp till var och en om man vill hälsa genom handskakning eller ej.

Att SVT gör handskakandet till en rasfråga när Carl Hamilton tar illa vid sig av att SVT:s programledare, nej, förlåt, jag menar ”huvudrollsinnehavare” vägrar ta i hand finner jag däremot häpnadsväckande fräckt. Om Carl Hamilton hade vägrat ta en muslimsk kvinna i hand hade jag blivit upprörd och stilla undrat om hans skäl kunde vara rasistiska. Jag hade förstått om en rasande debatt uppstått. Men det är faktiskt han som sträcker fram sin hand och blir avvisad när han ska medverka som gäst i ett SVT-program. I likhet med de flesta andra svenskar med alla möjliga etniska bakgrunder reagerar han negativt på det här bemötandet. Det kunde SVT nöja sig med att skildra. I stället antyddes med aningen för skarp tydlighet i ”Debatt”, som i torsdags var ovanligt rasande hätskt till och med för att vara ”Debatt”, att Hamilton skulle vara rasist.

Jag som bott i Italien där man hälsar genom kindpussar har aldrig sett någon italiensk programledare vägra kindkyssas. Ändå arbetar där programledare som härstammar från världens alla hörn. Om jag åker till Thailand bugar jag vördnadsfullt med huvudet enligt eras sed. Jag räknar med att jag måste bära slöja om jag flyttar till Iran eller om jag besöker moskén i Stockholm. Fotbollspelaren Chippen Wilhelmsson och hans flickvän Oksana Andersson har berättat i intervjuer att hon bär slöja och svart kappa i offentliga miljöer sedan hon flyttade med honom till Saudiarabien. Inget konstigt.

Vet inte vad följderna av att vägra bära slöja i Iran skulle bli. Att döma av vad mina väninnor med iransk bakgrund berättat skulle de vara långt värre än att bli betraktad som stollig och mäkta ohyfsad då man vägrar ta i hand i länder där det är så man hälsar. Men det är bara så det är där. Och så här är det här. Kärlek och respekt!