Stranamore - konstig kärlek

När jag bodde i Rom för tio år sedan sändes ett program som hette Stranamore – konstig kärlek. Programledaren var en tjusig man med lysande blå ögon och bakåtkammat mörkt silverhår som kallades dottor Stranamore.

Hela programidén går ut på att oftast unga män och kvinnor vädjar till sina ex-partners om att komma tillbaka, försöka på nytt. Återuppta förhållandet. Först åker doktor Konstig kärlek till den vädjandes hemmiljö och inhämtar bakgrundsfakta. Hur träffades paret? Hur var relationen? Varför tog det slut? Sedan spelar killen eller tjejen in ett videomeddelande till exet. Ofta under en störtflod av tårar och ibland mer sakligt. Därefter får man se hur personen från studiosoffan med dottor Stranamore vid sin sida på en storbildsskärm får beskåda hur exet överraskas av Stranamore, reaktionen när han eller hon ser videomeddelandet och när exet ger sin version om relationen. Åter till studion. Tror den medverkande att exet väntar bakom dörren när dottor Stranamore beordrar portarna att öppnas och ”All you need is love” spelas? Ibland väntade exet. Andra gånger inte. Ibland skojade redaktionen till det genom att låta doktorn öppna en tom amoreport flera gånger innan exet plötsligt uppenbarade sig. Ibland väntade exet i amoreporten bara för att be om att få bli lämnad i fred från den gamla pojk- eller flickvännen som visade sig vara en stalker.

Jag vet, det låter som ett rätt corny program. Och i dag är det väl det. Men då, när dottor Stranamore ledde det var det fantastiskt. En av deltagarna har för alltid etsat sig fast i mitt minne. En vältränad man i 30-40-årsåldern som såg rätt bra ut. Han ville ha tillbaka sin före detta tjej som han alltjämt älskade. Hon hade en dotter från ett tidigare förhållande som han också saknade. Visst, han hade gjort några små misstag men det är ju mänskligt. Medan han spelade in sitt meddelande grät han stilla. Redan innan tittarna fick se kvinnans reaktion förvarnade doktor Konstig kärlek om att mannen i soffan inte hållit sig till hela sanningen.

Kvinnan berättar genast att hon på inga villkors vis tänker komma till studion för att hon är livrädd för sin före detta sambo som misshandlat både henne och hennes dotter.

I studion ställer dottor Stranamore misshandlaren mot väggen. Han erkänner. Och sedan spelades just den sekvensen upp i Stranamores trailer flera gånger dagligen under ett års tid

Dottor Stranamore var en man med civilkurage. Tyvärr gick han bort några år senare. Men jag och Emelie träffade honom faktiskt en gång. Han kom ut från en port just när det skymde. En distingerad herre på väg ut på söndagspromenad ungefär. När han passerade oss stannade han till och nickade en sofistikerad hälsning. ”Buonasera dottore!” svarade vi andaktsfullt. Dottor Stranamore.