En similidebatt om pseudojämställdhet och kvasifeminism?

I dagarna har det stormat i jämställdhetsdebatten. Upprinnelsen är en rosa glass med glitter i pinnen som heter Girlie. Det har haglat hätska ord om hur flickor uppfostras till att gilla smink och rosa. Under debattens gång har jag fått en otäck känsla av att pojkars intressen är norm. En flicka som tycker om rosa, prinsessor, dockor, smink och annat som vi förknippar med flickighet är fel. En pojke som tycker om pojkiga saker som bilar, supergubbar och knallpulver är inte fel. Och en flicka som delar pojkens intressen är rätt.

Det där har fått mig att fundera. Vad spelar färger och leksaker för roll för jämställdheten i det stora sammanhanget? Har verkligen valet av leksaker, färg och glass något att göra med att kvinnor tjänar mindre pengar än män? Eller att i genomsnitt 16 kvinnor i Sverige per år dödas och åtskilligt fler misshandlas såväl fysiskt som psykiskt av sina makar, pojkvänner eller före detta sådana.

Förtjänar jag lägre lön och misshandel för att jag fascinerades av prinsessor och älskade rosa som barn? Hade jag varit mer framgångsrik om jag bara hade lekt mer med he-man och klätt mig i blått? Hade det varit mer olagligt att misshandla mig?

Har vi fastnat i en similidebatt om pseudojämställdhet och kvasifeminism? Medan det som verkligen spelar någon roll, det avgörande lämnas orört. Löneskillnader och våld mot kvinnor – allt bekvämt bortglömt medan män och pojkar görs till norm och ideal.