Köttbulleskolan eller hårda metoder? Curling eller aga?

Nej, mamma Scans funkar nog inte i pedagogiska sammanhang när det gäller barn. Men det tror jag inte att aga heller gör.

Såg Dokument inifrån: Förgrymmade ungar i går kväll på SVT2. Erik Sandberg tittade närmare på Supernannymetoderna. ”Go sit on the naughty-chair, please!” ”Sätt dig på skamstolen, är du vänlig!” Extremt utagerande, många gånger aggressiva barn drillas till lydnad och underkastelse till Supernannys instruktioner. Auktoritär uppfostran med inslag av artighet. Hon säger ju please.

Metoder, metoder och åter metoder säger jag bara. Jag har inga barn men väl hund och programmet kunde lika gärna ha handlat om metoder inom hundfostran. Hårda kontra mjuka metoder. Det tycks finnas en kategori extremt fyrkantiga människor som när ett urspårat behov av att dela in världen i antingen eller. Kanske kan man finna dem på den mjuka sidan men min erfarenhet är att de flesta av dem valt den hårda sidan om den skarpa gränsdragningen. Det faller sig nog naturligt att det blir så.

I programmet berättades om ett fall som jag läste om i tidningarna för några år sedan. En elev som inte ville avsluta snöbollskriget gav en lärare en örfil när han försökte avväpna eleven snöbollen. Läraren svarade med knytnävslag i elevens ansikte. Tre skador kunde dokumenteras. Alltså minst tre knytnävslag. I ett klipp från ett gammalt debattprogram sa nuvarande skolminister Jan Björklund att han visserligen inte kände till samtliga fakta men ändå inte kunde se att läraren gjort fel.

Själv har jag gått i många, många skolor. Jag har haft stränga lärare som misshandlade elever. Jag har haft lärare som var så mesiga att de tycktes be om ursäkt för sin existens. Men min bästa erfarenhet fick jag i privata Maria Elementarskola. Där rådde strikta regler om klädsel och uppförande. Men det fanns alltid, alltid utrymme för diskussion. Där upplevde jag för första gången att lärarna lyssnade på mig, tog det jag sa på allvar och respekterade mig. Så jag gjorde likadant i gengäld.

Jag tror verkligen att det stämmer att man får igen det man själv ger. Våld genererar mer våld och kärlek föder kärlek. Därför tycker jag att de där nannyprogrammen skulle bli så mycket intressantare och meningsfulla om man gick in på och tydligt betonade orsakerna bakom barnens beteende. I ett av programmen framgick det faktiskt att pojken som kallade sin mamma för fet kossa och liknande tillmälen hade en pappa som varje dag skrek skällsord till pojkens mamma. Med tanke på den aggressiva miljön undrar jag om mannen verkligen stannade vid att verbalt misshandla sin hustru. Men allt det där blev bara en framhostad bisats i programmet.

Vuxenvärlden har all makt. Barnen har inget val, inga möjligheter att påverka. Men de reagerar. Visst är det enklast för vuxenvärlden att avfärda barnen som manipulativa, elaka och våldsamma. Och visst är det mindre smärtsamt för oss att strunta i självrannsakan, orsaker och vår egen roll och eventuella skuld. Nej, det är mycket lättare att genom hot, våld och tvång försöka forma barnet till en varelse som behagar oss. Det här är en otäck trend som jag hoppas dör ut. Helst i går! Annars känns det inte så kul att sätta barn till världen.