Färdtjänst, köldfrossa och ömma fötter...

Läser om Bertil, 79 år, som missade en begravning för att färdtjänst körde honom till Hammarby Sjöstad i stället för Hammarby kyrka i Upplands Väsby. Kanske en ny inbesparingsmetod? Att köra till närmsta liknande adress och hoppas att kunden är i så risigt skick att han eller hon inte märker någon skillnad... Eller att det helt enkelt ska kännas så meningslöst för kunden att ens försöka anlita färdtjänst att han eller hon ger upp och väljer att stanna hemma… I artikeln framgår att många av landets färdtjänstresor samordnas från Estland och Moldavien. Anledningen? Telefonisterna där är billigare. Här bråkar vi om arbetare som kommer till Sverige från andra länder och arbetar för oacceptabelt låga löner medan landstingen anlitar företag som betalar lika låga löner men till arbetare som stannar i hemlandet… Är det inte sådant som kallas dubbelmoral? Är det bättre att vi pysslar med sådant utanför Sveriges gränser?

Minns förresten förra vintern när Emelie och jag hade varit på en fest. Kvällen var fantastiskt trevlig tills det blev dags att åka hem. Jag väntade med Emelie tills hennes färdtjänstbuss kom innan jag tog en taxi hem till mig. Det var i alla fall så jag tänkte men det var inte så kvällen slutade. Vi väntade och väntade och väntade… Och väntade. Emelie ringde färdjänst. Något hade gått fel. En enda buss fanns att tillgå denna lördagskväll enligt telefonisten och den var helt fullbokad. Först tidigt morgonen därpå kunde syrran vänta sig en buss som kunde ta henne hem. Vad göra? Jag kunde ju inte bara säga ”okej, hej svej, syrran” och sätta mig i en taxi och åka hem och sova… Nej, den där vinterkvällen slutade med att vi traskade flera timmar genom halva Stockholm hem till Emelie. Det var inte vad vi hade förväntat oss. Jag hade högklackat och varken Emelie, hennes personliga assistent eller jag var tillräckligt varmt klädda för den där nattliga vinterpromenaden.