När blev politik så osexigt?

Varje gång jag tar upp något ämne som är mer politiskt laddat än melodifestivalen, fotboll, mat eller dryck får många av mina vänner något panikartat i ögonen. De skruvar på sig, flackar med blicken eller ser ner i bordet under tystnad. På sin höjd ger de ifrån sig ett ”mmm”. Stämningen blir tryckt och jag vet att jag begått en pinsamhet. Ändå kan jag inte låta bli. Jag kämpar och försöker ihärdigt att finna någon detalj som kan trigga igång deras engagemang. Oftast helt utan framgång.

En ny bekantskap menade att anledningen till att politiskt relaterade ämnen är bannlysta i Sverige är att vi vill undvika osämja. Det låter ju bra. Men jag köper det inte. Om svenskar vore så måna om att undvika konflikter skulle vi inte dricka så mycket alkohol. Framförallt den delen av befolkningen som är behäftad med dåligt ölsinne skulle se till att hålla sig spik nykter.

Är politik så tråkigt? För mig är ett brinnande intresse, ett sant engagemang, kunskap och törst efter mer kunskap fascinerande. Att diskutera, kasta fram argument, provocera en aning och testa motpartens och sitt eget intellekt kan vara spännande och sensuellt som den hetaste flirt. Det är ett sätt att lära känna andra människor på ett djupare plan än bland vardagens alla ytligheter.

Jag älskar ytligheter också! Vi i den här delen av världen är lyckligt lottade som kan frossa i ett överflöd av superficialiteter. (Jag vet att ordet superficialitet är egenhändigt försvenskad engelska men visst är det ett bra ord?) Men det ytliga blir bara tråkig, grå vardag om det inte finns något intresse för vad som gömmer sig bakom.

Nu blev det lite väl djupsinnigt, va? Lovar att kompensera med något i stil med ”Dagens Outfit” snart.