Det tjatas om att det är synd om den jämställde mannen. Att han förlorat sin manlighet. Att jämställdhet är rena döden för lust och romantik. Let’s get real. Det är inte jämställdheten som gör den där självömkande mannen oattraktiv. Det är just hans hopplösa självömkan. Vem vill leva med någon som ständigt gnäller och tycker synd om sig själv och som dessutom tycks förvänta sig att någon annan ska fixa problemet åt honom?
Om männen förlorar sin manlighet till följd av jämställdhetens utbredning i samhället borde ju kvinnan, enligt logikens lagar, förlora sin kvinnlighet. Hör vi kvinnor klaga i dessa banor? Nej. När jag ser mig omkring ser jag kvinnor som är mer självständiga och har mer makt än deras förmödrar. Samtidigt förväntas vi vara sexiga, sminkade, snygga, smala, smarta, roliga och föda barn, amma, förvärvsarbeta och bidra med hälften av hushållskassan. Inga konstigheter. Ingen samhällsdebatt kring den saken. Vi klarar det där själva, både kvinnligheten och jämställdheten.
Kräver jämställdheten mer av män än av kvinnor? Knappast. Av biologiska orsaker slipper män graviditeter, förlossningar och ammande. Vad är lite pappaledighet och hushållssysslor i jämförelse? De män som påstår att jämställdheten kostar i manlighet borde försöka finna ut vad som felas i deras liv och ta itu med det i stället för att ägna sig åt detta eviga kverulerande som inte leder till något annat än kraschade förhållanden och ännu mer självömkan. Gör något konstruktivt i stället! Jämställdhet innebär inte förbud mot att göra saker som förknippas med de traditionella könsrollerna. Det är ok att reparera huset, meka med bilen, bjuda hustrun på krogen och så vidare. Men det är upp till er själva.
Det här är ett problem som uppfunnits av killar som känner sig ofullkomliga, förbisedda och omanliga. Att skylla sina egna brister på jämställdheten är helt enkelt bekvämt och ett sätt att frånsäga sig sitt eget ansvar genom att göra sig till offer. Trist, trist, trist!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du känns inte som nån socialdemokrat. Du skriver inte som en, iallafall. Allt jag någonsin läst av sossar är mjäk. Du är rolig (= försöker inte bara vara rolig) och arg! Sossar är aldrig arga. De är förstående och jävligt trista. Undantagen Göran Greider, men han är ju inte heller sosse egentligen.
Aja. Det jag kom hit för att säga iallafall är att det var väldigt roligt skrivet där inne på Newsmill om försoningsknull på anstalten efter att ha slagit sin tjej. Jag skrattade :) väldigt roligt och det andra var bra också.
Cheerio.
Skicka en kommentar